BERÄTTELSEN SÅ HÄR LÅNGT

EN UTSTÄLLNING OM MIN MAMMA, ALZHEIMER, STUNDER ATT GLÄDJAS ÅT, ATT FÖRANKRA SIG I

Det började i promenaderna till och från mamma då hon ännu bodde hemma. Min kamera fanns alltid med och jag fotograferade både mamma och av ting som fångade min uppmärksamhet på vägen till och från henne… och ja även dagar då jag inte orkade besöka henne. Alzheimer är en krävande sjukdom. Vet inte hur många människor som nickat förstående, igenkännande åt mig då jag berättat att mamma har Alzheimer.

”En anhörig-sjukdom”, sägs det. Det stämmer. Förtvivlan jag möter i mammas ögon och rädslan då hon inte vet vad som händer tar inte bara på henne, utan väcker också stark oro och förtvivlan i mig. Sorgen över att se henne så rädd och förvirrad, hennes minne sakta tyna bort är smärtsam. Jag gläds åt vart litet tecken på att hon mår bättre och var gång hon går in i förvirringen känns det som om jag, inte bara hon ska gå helt sönder.

KATRINEHOLM PÅ GALLERI 12.
Allt detta blev en utställning till slut: ”Berättelsen så här långt.” 158 fotografier och poetiska texter, ögonblick jag gladdes åt, kunde förankra mig i på väg till och från mamma… och ja som sagt också de dagar jag helt enkelt inte förmådde att besöka henne. På ArtSight i Stockholm visades utställningen första gången och Karl de Boullosche med sitt gäng var stort delaktiga i att utforma den och göra den till en framgång. Det judiska kulturhuset: Bajit i Stockholm har sedan dess också visat den och i år ska den vidare till Katrineholm och Galleri 12 och sedan till Växjö i Maj Galleri Sigma.

Berättelsen så här långt: Mamma fyllde precis 91 år. Min bror och jag har hittat ett hem åt mamma. Det är bra där och hon blir väl omhändertagen. Vi kan besöka henne närhelst vi vill och jag har bara åtta minuters gångväg från där jag bor till mamma nu. Trots pandemin har det gått relativt smärtfritt att ändå få träffas. En ynnest. Hon är friskt och stark i kroppen, vi går ut på fika så ofta vi kan och hon ska få nya hörapparater också. Då kanske hon hör vad jag säger bättre och inte gissar så mycket! Och jag känner sådan djup tacksamhet för den personal som arbetar på hennes våning, så vänliga och omtänksamma de är med henne, långt utöver vad de behöver vara!

BERÄTTELSEN SÅ HÄR LÅNGT
FOTOGRAFIER OCH POETISKA TEXTER
2A APRIL – GALLERI 12 – KATRINEHOLM
158 fotografier och poetiska texter som blev till då mamma drabbades av Alzheimer.
Stunder att glädjas åt, att förankra sig i sig i.

Välkomna!