Fotografi,  Fotopoesi,  Poesi

Puktörneblåvinge

Så mjukt och hoppfullt det vill te sig livet
som fjärilsvingen lika bräcklig
.”

vet inte varför just en sådan mening föll mig in
kanske för att vinter står för dörren
och redan väcker längtan till vår?

som barn strök jag med fingret över en
Puktörneblåvinge
så lätt pigmenten lossnade!

och som den hade rört sig först
vacker, infallsrik, av lust
fräck som ett höstlöv mitt i sommaren

men då jag släppte den fri
som den föll till marken
onaturlig i sina rörelser ryckig och ful

känslan av vad jag ställt till med
är med mig än.

LÄMNA ETT SVAR

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *