Meta tid och konstnärligt skapande.

Inget av kvalitet kan i längden produceras, ska det levereras med en sådan hast att bläcket inte ens får torka på pappret innan det ska ut och sedan produceras nytt igen.

Konst kräver disciplin, hängivenhet, allvar, övning och tid.

Det gäller alla som liksom jag på olika vis söker förtjäna sitt levebröd helt eller delvis genom att spegla, kritisera, fundera kring människan och hennes samhälle. Måste det ständigt produceras nytt material, det säger sig självt, blir det bara dumt, pinsamt och till slut ointressant. Det ligger i sakens natur. Att hela tiden leverera nytt utan tiden att låta processer ha sin gång, bli aldrig bra. Inget stycke musik, ingen målning, inget foto eller skriven text blir särskilt lyckad av att skapas under sådana förutsättningar.

Måste det göras nytt hela tiden då kanske du undrar? Nej, egentligen inte.

Men…

Ja det finns ett men här. Och detta men har flera orsaker. En är tid. Vi upplever att vi har ont om den. Vår ork att läsa långa texter (som den här), är betydligt mer begränsad jämfört med förr. Detsamma gäller att stå framför ett konstverk eller att följa ett klassiskt stycke musik. Vi har helt enkelt inte samma tålamod som förr. Vi blir rastlösa, uttråkade. Fast vi aldrig haft så mycket tid i västvärlden som nu, upplever vi oss ändå ha mindre.

Snabbare, snabbt, nytt, nu!

En annan faktor och den jag vill lyfta fram något här, är Meta och liknande företags behov av oss. Meta äger Facebook och Instagram. Det spelar stor roll om vi stannar länge på Metas plattformar eller ej för Meta. Ju längre vi stannar dess bättre. Viktigt också att vi klickar på gilla knappar, tittar in på olika sidor och gärna producerar material. Antingen eget eller så delar vi bara vidare något vi sett. Bara det görs något som får oss att bli kvar här längre. Meta är ett företag och ska tjäna pengar. Det är dess uppgift. Av naturliga skäl söker de liksom alla företag att göra det på bästa möjliga vis. Det innebär att företag som Meta, Google mfl. registrerar det vi gör. Allt vi klickar på, allt vi gillar och inte gillar. Vi matas sedan på med liknande det vi gillar och mindre av det vi inte gillar. Informationen de sedan samlat in om oss, används till försäljning mot andra företag.

Säkert nu för att bättre ta upp konkurrensen med andra plattformar (Kinesiska TikTok), har Meta bestämt att koncentrera sig mer på rörliga och korta inslag. Reels är grejen. Reels ska få oss att stanna kvar ännu längre.

Har man som jag ett konstnärligt yrke, spelar det här viss roll. Eftersom jag fotograferar, skriver, ställer ut, är mitt arbete en del av min utkomst och helt beroende av att jag kan nå ut till dig som läser och tittar här. Att du får möjlighet att tycka om eller inte sådant jag skapar är livsviktigt för mig. Tycker du inte om det jag erbjuder då säljer jag inget. Det är precis som det ska vara. Då får jag väl skriva eller fotografera ändå och hitta något annat sätt att förtjäna mitt levebröd.

Men.. Ja här kommer ett men till;

Vad händer om jag inte ges chansen att visa upp det jag gör? Nätet ska ju ha den fantastiska fördelen att du och jag kan nå ut till så många fler än annars. Det gör att även smal konst eller konstig konst, den mest udda, härliga konst kan hitta sin köpare. Det är ju faktiskt, fantastiskt bra. Fast om de stora plattformarna som Meta, där ju miljontals människor håller till, bestämmer helt vad du får och inte får se, vad händer då? Vi avskärmas ju redan från sådant vi inte gillar och det är något ohälsosamt i sig att avskärmas från andra åsikter än de egna. Och om jag tex. inte producerar så som Facebook och Instagram vill, får du inte se det jag gör fast du kanske skulle vilja. Och producerar jag som Fb och Instagram vill (reels galore!), med den frekvens de anser lämplig, då blir det till slut bara dumt. Det blir väldigt lite kvalitet och inget alls som längre har med konst att göra.

Ingen kan undgå att bli dum i detta höga tempo.

Ingen kan behålla sitt allvar om det ständigt ska produceras under sådana förutsättningar. Meta är förstås inte ensam i detta, men bidrar till att allt blir yta. En yta vars enda syfte är att hålla oss kvar framför skärmarna. Inget annat.

Producera hela tiden och nytt, spelar ingen roll vad, annars finns du inte!

Meta mfl. låter oss verka, använda deras plattformar gratis. Fast inte helt. Vi betalar genom att låta dem sälja våra tankar och åsikter till andra som har råd och vill påverka oss politiskt eller annars.

Vi är ett ax bland miljoner andra i ett silo, färdiga att levereras till högstbjudande.

Att verka här finner jag därför allt mer problematiskt. Det är en glädjelös, avhumaniserad värld som det ter sig. Ska verkligen detta få bli allt till slut? Orwell såg något liknande… Vet faktiskt inte hur jag ska göra med Instagram och Facebook än. Vill inte gärna lämna. Det får bli under utredning. Ni som vill och tycker det jag gör är värt att stötta, är såklart hjärtligt välkomna att fortsätta följa mig här. Ert stöd är uppskattat!

Tack för att ni läst så här långt. Det är inte ofta det förekommer att vi har tid med det,
vi som har allt mer tid och ändå upplever oss ha allt mindre.

Vänliga Hälsningar
Henry Bronett ©2022