Farmor i köket

Och jag vet att det inte är i hennes kök vi står. Det var aldrig så här det såg ut. Inte i närheten ens, och hon lagade aldrig mat heller. Hon kunde inte, lät hämta från saluhallen istället. Ibland bjöd hon på äggröra med rökt lax och några droppar citron med rostat bröd med smör som smälte ner i brödet.

Hon hade visserligen en röd klänning en gång av grovt siden.
1960-talet. Och jag minns hur det var när hon höll om mig. Hur hon tryckte mitt ansikte till sin barm och hennes kropp som var så varm och mjuk. Hon hade stora bröst, fast nyporna var hårda, rösten härskande och självklar.

Nej det är inte i farmors kök vi står och hon är inte längre här. Ändå var det något i atmosfären, ljuset och kökssakerna på bänken där som fick mig att tänka på henne. Ja och kanske var det också något med det röda tyget. 1960-talet.

ord & bild: Henry Bronett ©2020