Upp åt väggarna!

Galleri Artsight har varit en stor upplevelse.
Ägarna med Carl De Boulloche i spetsen, har låtit mig helt fria tyglar.

Det är ju inte det första en galleribesökare tänker på (och ska väl heller inte vara det), men Gallerier måste tjäna pengar för att existera. Precis som konstnärer måste sälja verk. Hyra, mat och kläders tarvar det. Så ser det ut. Så ska det också vara. Samtidigt är det därför inte vanligt att man får och kan ställa ut precis som man vill. Ofta söker man ta hänsyn till pekuniära aspekter, dvs; tror vi att det kan sälja, det som ska vara upp åt väggarna?

Den här gången tilläts jag helt att bortse från det. Galleri Art Sight gav mig inte bara fria tyglar att göra en utställning som handlar om mina funderingar i relation till mamma och Alzheimer, inte bara lät de mig välja fotografier och texter helt fritt, som det var viktig för mig att göra i ögonblicket – utan de har aktivt hjälpt mig förverkliga utställningen. Det är sällsynt, det är generöst och det är något jag är djupt tacksam för.

I morgon och på söndag kan man ännu se utställningen: ”Berättelsen så här långt”; om min relation till mamma.

Poesi och fotografi på ArtSight, Kl. 12-17
Hornsgatan 36 i Stockholm.

Välkomna!

ps. från den 19 oktober flyttar utställningen till Bajit, det judiska kulturhuset på Nybrogatan.

Och fotografiet är från idag 1 oktober. Brorsan mamma och jag på fika. Sedan tog vi en promenad. Mamma som är 90, mår efter omständigheter utmärkt – precis som vi alla, var och en efter omständigheter.


Henry Bronett.