Både och, inte ett i taget

Kan inte säga att jag saknar
vare sig Facebook eller tidningar just nu. Också på de inlägg jag läst hos andra och de jag själv lägger ut (som det här), ser jag att många trycker gilla och kommenterar utan att egentligen riktigt läsa vad som skrivs. Det är lite trist, även om jag tänker att man också menar väl. Säkert är det inte bara behovet att få avreagera sig det handlar om. Även om det verkar många gånger som man har brått att yttra sig om ditt eller datt, hellre än att först sätta sig in i vad egentligen dessa ditter och datter handlar om.

Vi såg förresten partiledardebatten min son och jag.
Vi fick en del att prata om. Sebastian Haffners bok “Anmerkungen zu Hitler” drog jag mig till minnes. Någonstans i början av den säger Haffner om Hitler ugenfär: Hade han bara hållit sig till att få Tyskland på fötter utan Anschluss, judeförföljelser och krig, hade han säkert räknats till en av Europas stora ledare. Men det är nu en gång så med dem som vill ranka människor, se världen utifrån ett vem som är eller inte är ett ditt eller datt, det går åt helvete till slut och många dör.

I det stora hela tänker jag ändå
Det ordnar sig. För när man vistas mindre på medier som Facebook eller ute på kommentarsslagfält och läser mindre hysterirubriker som beskriver allehanda hemskheter i både ord och handling dövas man mindre. Hjärna och hjärta hörs bättre och då framträder en annan sida av vårt land och livet. En där människor vill genuint väl och är kapabla att förändra något till det bättre, att göra något vackert. Ja tänk även politiker (visst finns de!).

Det kan vara bra att påminna sig
Allt är inte ljust fast inte heller glömma att allt inte är svart. Vi fördummas av det ständiga antingen eller, vi måste besvära oss om att se både och. Här ligger frön och gror till det som är bättre tänker jag.

Och förmåga till samtal, eller har jag redan sagt det?

Henry Bronett.